Att utmana sig själv - omedvetet
Kommer ni i håg morgon inlägget när jag berättade att jag och Cissi skulle vara med på ett AT- möte för att berätta lite om vår affärsidé i PR-konsulternaUF. Jag måste bara berätta....
AT-möte för mig var egentligen ett lite oklart begrepp men jag trodde att mötet skulle se ut ungefär så här: Vi sitter ca 5-6 personer i ett av konferansrummen, jag berättar lite kort om affärsplanen i stora drag och sedan bollas det lite idéer oss í mellan under tiden vi tar en kaffe liksom. Ett vanligt enkelt möte. Men ICKE!
AT-mötet gick ut på att jag och Cissi fick gå in med alla andra inblandade i mötet i en aula. Skillnaden mellan oss och dem var att de fick sitta ner vi fick stå på SCENEN! Det var alltså hela gymmnasielärarkåren som var med på mötet, ca 100 personer. Jag känner hur paniken slår till och jag blir helt skakig i knäna och darrig på rösten. Där skulle jag stå inför alla dessa människor och berätta om våran idé och vårt koncept. Utan några manus eller papper, helt överraskad och med en förberedelse på ca 10 sekunder, då jag dessutom befann mig i lite chocktillstånd! Vilken eftermiddag säger jag bara. Självklart har jag prata inför mycket männikor förut och hållt föreläsning till och med. Jag är inte typen som brukar tycka det är obehagligt eller bli nervös, MEN att vara helt oförberedd på att den sitationen skulle komma kändes jätte jobbigt men jag överlevde!
Det gick dessutom riktigt bra trots att jag glömde både vilken årskurs jag går i, namnet på de personer jag jobbar med bara helt försvann. Jag var till och med tvungen att fråga lite diskret ner till publiken "vad heter du nu igen?" Haha det blev verkligen lustigt hela grejen. Men jag överlevde, fick fram de jag skulle säga, fick till och med kåren att skratta några gånger!
Tro på dig själv så går det, även om du är förberedd eller inte!